Regi: Martin McDonagh
Skådespelare: Colin Farrell, Brendan Gleeson, Kerry Condon, Barry Keoghan
Två livslånga vänners liv vänds upp-och-ned när den ena abrupt beslutar sig för att avsluta vänskapen.
Vänlighet kontra storhet
Det centrala temat i The Banshees of Inisherin är vänlighet kontra storhet. Protagonisten Padriacs liv går i spillror när hans bästa vän, Colm, bestämmer sig för att säga upp vänskapen och istället satsa på musiken. Colm, full av dödsångest och förtvivlan, vill bli ihågkommen, som Mozart. Han har tröttnat på att spendera dag ut och dag in på puben med en skitsnackande Padriac. Som om det vore en mytologisk berättelse hotar Colm att hugga av sina fingrar, en efter en, i fall Padriac går emot hans krav om att aldrig prata med honom igen.
1920-tal, på en ö utanför Irland är en tid och plats där temat vänlighet kontra storhet får sin fulla effekt. Vad är ett värre ställe att förlora sin livslånga vän på, än en isolerad ö full av förtvivlan och isolation? Vi känner för Padriac som får livet upp-och-nedvänt när han blir ratad. Likaså går det också att förstå Colms förtvivlan när han inser att han inte gjort något vettigt i livet.
Fenomenalt regi och manus
Regissören och manusförfattaren Martin McDonagh överträffar sig själv genom fenomenalt regi och manus, som tillåter samtliga skådespelare att skina. Känslomässigt är det en fullträff. Den är vackert filmad, och jag reflekterade inte över klippningen – vilket är ett toppbetyg.
The Banshees of Inisherin är lika hysterisk som den är tragisk, och premissen är lika enkel som den är svår att släppa. Du må skratta hysteriskt då dialogerna är fantastiskt underhållande, men likt verkligheten, som så ofta, fungerar skratten som en försvarsmekanism för all dysterhet och depression. Den är lätt att relatera till – de primala behoven, vänskap och kärlek – och dess ömtålighet är något vi alla kan känna igen.
Är The Banshees of Irishin värd 1h och 54m av din tid? (Ja/Nej)
Ja
