Filmklippning som håller hög klass är ofta osynlig
Mästerlig filmklippning är oftast osynlig. Den är så sömlös att tittaren inte märker övergångarna mellan olika klipp och scener. När kameravinklar, tidsförlopp eller handlingar flyter naturligt och inte distraherar tittaren från berättelsen är det ett tecken på skicklig klippning. En osynlig klippning håller kvar tittaren försjunken i handlingen, helt obrydd om det den tekniska processen som filmklippning innebär.
“It has been said that editing is the invisible art because good editing often goes unnoticed and is, in reality, hard to detect.”
– Greg Keast, The Art of the Cut, Editing Concepts Every Filmaker Should Know
Men det är omöjligt att bedöma exakt hur bra filmklippningen är
Sidney Lumet, en av filmvärldens största regissörer någonsin, menar att det, utifrån sett, inte går att bedöma om en film var bra eller dåligt klippt.
”I’ve read that a certain picture was ”beautifully edited.” There’s no way they could know how well or poorly it was edited. It might look badly edited, but because of how poorly it was shot, it may in fact be a miracle of editing that the story even makes sense. Conversely, the movie may look well edited, but who knows what was left on the cutting room floor. In my view, only three people know how good or bad the editing was: the editor, the director, and the cameraman. They’re the only ones who know everything that was shot in the first place.”
– Sidney Lumet, Making Movies
Lumet menar att om man inte vet om förutsättningarna en klippare har haft under produktionen, så är det omöjlig att veta vilken nivå klippningen håller. Det kan se dåligt klippt ut, men på grund av hur dåligt det var filmat kan det faktiskt vara ett mirakel av klippning att berättelsen överhuvudtaget blir begriplig. Å andra sidan kan filmen se välklippt ut, men vem vet vad för material som inte fick plats i filmen? Läs mer om Sidney Lumet’s Making Movies och andra filmböcker i artikeln 5 Oförglömliga böcker om film | För alla filmskapare
Processen, inte slutresultat
Filmklippning ska alltså ska vara osynlig och går inte att bedöma om man inte varit en central del av filmproduktionen. Hur ska man då kunna avgöra nivån och identifiera mästerlig filmklippning?
Fråga varför? Visa varför.
Det bästa sättet hade varit om vi klippare visade varför vi klippt, inte vad vi klippt. Och ni som anlitar, ni får gärna också fråga: varför. För filmklippning handlar om att göra val för storyns bästa. Svaret på bra klippning eller ej hittar vi inte i slutresultatet. Svaret finns i processen.
